Jag och min mor gick runt i riksdagen och botaniserade bland partimedlemmar och godis som de olika partierna delade ut, och jag måste erkänna att det var godiset som då lockade mest. Plötsligt kom det fram en fotograf och började konversera med min mamma. Fotografen hade en ballong i handen. Mamma vände sig mot mig och såg nöjd ut, hon berättade att jag skulle få vara med på ett kort i Dagens Nyheter. Vi gick in i kammaren och jag placerades i en stol, stolen bredvid talmansstolen, för i talmansstolen fick man minsann inte sitta.
Fotografen gav mig ballongen hon hade tagit med sig. Jag skulle hasa ner på stolen så att jag bara syntes från nästan och uppåt, sedan skulle jag titta upp på ballongen jag hade i handen. Vad jag då var alldeles för ung och ointresserad av för att tänka på var vilket parti ballongen representerade.
I efterhand har jag undrat hur mamma kunde tillåta mig att ställa upp på ett foto för Dagens Nyheter med en Kristdemokraternaballong i näven. Hon försvarar sig med att jag tyckte att ballongen var fin. Jag vill inte längre kännas vid att detta foto existerar, men det finns på mammas jobb uppnålad på en anslagstavla. Jag ska aldrig låta mina framtida barn posera med en Kristdemokraternaballong.
I lördags var det i alla fall dags igen för ett besök i riksdagen, och denna gång var Sebastian med mig. Det kändes tryggare, han skulle aldrig tillåta något så fasligt som det mamma gjorde en gång för 11 år sedan. Den här gången tog jag två geléhallon och en pin från Vänsterpartiet. Det kändes som en revansch.
2 kommentarer:
älsklingens revansch!
Att göra så mot ett litet barn är bara fult och manipulativt. Jag blir arg.
Skicka en kommentar