Östra Torsrud

De senaste dagarna har jag befunnit mig i Östra Torsrud, där stillheten och tystnaden har tagit över och inte lämnat kvar mycket plats till någonting annat.

Nu är det Göteborg som gäller i en månad ungefär.

Eduardo

Just nu är stundande fotbollstjat väldigt befogat. Eduardo är tillbaka efter nästan exakt ett år, efter att ha fått foten i princip avsliten. Och vilket återvändande! Han stod för två av de fyra mål som Arsenal gjorde i dagens match i FA-cupen mot Cardiff. Det är nästan så att man blir religiös.

Kyrksjön

Sebastian blev barn på nytt när han placerades på isen. Han ville se hur långt han kunde glida, vilket visade sig vara väldigt långt.

Att försöka

Jag sitter för närvarande och arbetar med annonser för Stoppa Gatuvåldet. Det är precis lika tråkigt som det låter, men jag antar att även det fyller sin funktion.

Jag har kommit in i en fas då planering är min största och viktigaste sysselsättning. Att sedan följa planeringarna och åstadkomma någonting vettigt är en annan femma, men jag känner att jag har kommit en bit på vägen. Strukturen har sedan länge varit försvunnen och jag gör mitt bästa för att få den på fötter igen.

Om fyra månader kommer alla rutiner att försvinna och jag måste förbereda mig mentalt på det kaos som efter ett tag kommer att infinna sig och bli ett faktum. Det handlar helt enkelt om att strukturera och planera innan det hela utbryter, och det kommer att bli en utmaning.

(Du glömmer väl inte att anteckna nu, Rebecka?)

Framförhållning

Idag har jag och Sebastian spanat in sängstommar, madrasser och soffor som kan tänkas bli aktuella när vi flyttar ihop i en ny lägenhet i Göteborg. Jag har fått mersmak. Nu är jag väldigt intresserad av att kolla upp gardiner, mattor, handdukskrokar och dylikt. Man måste ju vara förberedd.

Kevin

Den artonde december förra året blev jag faster till världens sötaste Kevin. Jag smälter inombords bara av att tänka på det, och när jag träffar honom kommer jag på mig själv med att sitta och glo på honom med ett fånigt flin på läpparna. Han är så söt att klockorna stannar.

Slummer

När man ska sova ska man sova ordentligt. Man ska inte lägga sig i sängen, sluta sina ögon och säga till sig själv att man sannerligen bara ska blunda i tio minuter. Detta händer mig varje dag, och av någon konstig anledning tror jag att jag ska klara av att gå upp varje gång.

Jag måste dock få lov att tillstå att jag är väl förberedd. Jag ställer min alarmklocka på mobilen och lägger huvudet på den av mina kuddar som är mest obekväm. Jag anstränger mig verkligen när min alarmsignal (Lipstick med Buzzcocks) sätter igång på högsta volym, men i slutändan avfärdar jag det alltid som meningslöst och irriterande oljud, stänger av alarmet, vänder mig om och somnar om. När jag sedan vaknar med ett ryck några timmar senare, sätter jag mig på sängkanten och svär tyst för mig själv tills det känns bra igen.

Vad jag ville ha sagt med detta är att det inte är vidare angenämt att somna vid halv åtta på kvällen och vakna vid halv ett på natten när man vet att man måste gå upp klockan nio och verkligen, verkligen inte kan sova. Nu är det dags för nattmat.