Uppvaknandet

Tänk att det ska behövas en förlust mot Hull City på hemmaplan för att Arsenal ska förstå att det är dags att vakna upp. Ikväll körde de över Porto i Champions League med 4-0, och när de spelar som bäst så är de verkligen bäst. Det gäller bara att inte bli nonchalanta, en dödssynd i fotbollssammanhang. Att underskatta sin motståndare är det dummaste man kan göra.

Allt detta stod Arsenal för i matchen mot Hull City på Emirates Stadium. De gick ut på planen med stora vinster i ryggen och var nog alldeles för säkra på att de skulle vinna. Jag själv förväntade mig stordåd, total utklassning och målkalas, för jag är mycket väl medveten om vilken klass Arsenal håller när de spelar som bäst. I förlustmatchen mot Hull city trodde de att det enda de behövde göra var att tjonga boll hur som helst. Detta förde med sig att jag inte hade några förväntningar alls inför kvällens match mot Porto. Men nu vet jag att jag aldrig behöver tvivla. När de spelar på toppen av sin kapacitet finns det ingenting att oroa sig över, de har nästan bara sig själva att vara rädda för. Det är bara de matcher som inte har högsta prioritet som är oroväckande, de matcher som i slutändan visar sig vara avgörande.

Arsenal har nog fått sitt uppvaknande nu. I alla fall tillräckligt mycket för att det ska stå sig några omgångar till.

Seaman

Det finns mycket att säga om David Seaman, Arsenals målvakt mellan 1990 och 2003, men jag ska i det här inlägget enbart fokusera på hans karaktäristiska mustasch. Mustaschen har prytt hans ansikte så länge människor kan minnas och blev en del av hans karriär.

För att komma till saken. David Seamans mustasch får mig att tänka på första gången jag och min pojkvän träffades. Då fanns en mustasch även under hans näsa och jag minns ögonblicket som om det var igår. Men nu ska vi inte gå in på det, då blir inlägget alldeles för blödigt och kärleksfullt för att folk ska orka läsa.

Även Arsenals nuvarande målvakt, Manuel Almunia, har mustasch. Det kanske är nyckeln till framgång. David Seaman lyckades, Manuel Almunia lyckades. Men vem lyckades egentligen mest? Min pojkvän, såklart.

Lägesuppdatering

Jag måste ju ta mig friheten att skriva om att Arsenal för närvarande ligger högst upp i Premier League. Åh, serieledningens sötma. Inledningen av denna säsong påminner väldigt mycket om förra säsongens inledning. Den enda stora skillnaden är att Fábregas inte verkar ha lokaliserat målet än, vilket var hans specialitet för ett år sedan. Ändå gör spelarna vad de ska och matcherna vinns, ofta med relativt stor marginal.

Chelsea och Manchester Untited spelade oavgjort, och det blev mållöst mellan Liverpool och Stoke. Precis som jag vill ha det, ingenting direkt skräckinjagande med något av de lagen för tillfället. Det enda lag jag är riktigt rädd för den här säsongen är Manchester City, som igår vann över Portsmouth med 6-0. Här ska tilläggas att Portsmouth verkligen inte är ett dåligt lag. Manchester City är livsfarliga.

Jag hoppas att Arsenals serieledning håller i sig en omgång till. Vilket den lär göra eftersom att nästa match är mot Hull City. Time will tell.

Det var bättre förr

Jag har nu suttit och kollat vad de engelska fotbollslagen hette i slutet på 1800-talet och början på 1900-talet. Det slog mig att namnen var så mycket coolare förut. Därför tänkte jag nu dela med mig av en lista på de tio lag som helt enkelt hade snyggast namn.

10. Alleyn Old Boys
09. Royal Irish Fusiliers
08. Old Framlinghamians
07. The Casuals
06. Old Bancroftians
05. 1st Coldstream Guards
04. Braintree
03. Heart of Midlothian
02. Crouch End Vampires

Och på plats nummer ett: Brentwood Mental Hospital.

Dessa namn är helt fantastiska, speciellt Brentwood Mental Hospital. Tänk att möta dem på deras hemmaplan. Jämför man med dagens klubbnamn är det ju klart att man önskar att de gamla namnen kunde få existera lite längre än vad de gjorde. Jag menar, jag skulle heller vilja kunna säga att mitt favoritlag heter Crouch End Vampires än Arsenal. Om laget fortfarande bestod av samma spelare, vill säga.

I hjärnan på Wenger

Min bror Elias presenterade idag två olika teorier om hur Wenger tänker med sitt värvande av fransmän och försäljningen av spelare till andra klubbar. Jag är mycket för teorier av dessa slag, då jag gärna spinner vidare på det och sedan är helt säker på att det är på ett visst sätt. Ni ska nu få ta del av de senaste.

1. Arsenal påminner mycket om franska landslaget. Varför? En stor del av Arsenals startelva, och hela truppen, består av fransmän. Detta för att Wenger alltid ska ha velat träna franska landslaget, men aldrig fått chansen. Anledningen till att Wenger värvar så många fransmän är alltså simpel: han vill göra Arsenal till sitt eget franska landslag.

2. Wenger har sålt, och lånat ut, två spelare till AC Milan. Det finns ett rykte som säger att AC Milan är ute efter Wenger, laget vill att han ska ta över tränarposten. Alltså måste Wenger så snabbt som möjligt sälja sina favoritspelare från Arsenal innan han tar över uppdraget som tränare för AC Milan. Denna teori är dock lite skev eftersom att de enda spelare som har flyttats dit hittills är Mathieu Flamini och Philippe Senderos. Hade Wenger varit smartare hade han nog antagligen börjat med storstjärnor som Fábregas och Adebayor.

Just nu är jag helt uppe i dessa teorier. Tiden får utvisa hur det egentligen ligger till, men under tiden ska jag verkligen klura på det här och på andra saker som rör Arsenal. Det är så jag gillar det.

Sanningen

Igår gästades Blackburns hemmaarena Ewood Park av Arsenal. Det är klart att nervositeten fanns där innan. Jag menar, förlorar man mot Fulham kan man lika gärna förlora vilken match som helst. Men så var inte fallet denna gång. Resultatet blev 4-0 till Arsenal efter mål av van Persie och hattrick av Adebayor. Ett ytterst tillfredsställande resultat.

Det här är första gången på några säsonger som jag faktiskt tror att Arsenal kommer att vinna Premier League. Det är klart att jag de andra säsongerna alltid har hoppats, men nu finns det en slags säkerhet med i spelet. Laget är ungt, det råder det ingen tvivel om, men herregud vilken fantastisk fotboll de spelar. Den här säsongen, och nu räknar jag in kvalmatcherna i Champions League också, har laget lärt sig att bemästra målgörandet. Nu är det inte bara fantastiskt fotboll till straffområdet, nu är det fantastisk fotboll hela vägen fram till avslut. Det kanske har spelats för få matcher för att jag ska kunna göra detta uttalande, men Arsenal 2008/2009 är ett lag jag inte bara hoppas på, jag tror att det är laget som i slutet av säsongen kommer att stå överst på prispallen.

Som Arsenal spelar nu finns det egentligen ingenting att klaga på. Backlinjen är fantastisk. Mittfältet likaså, även om det nog aldrig kommer att komma upp i samma klass som samarbetet mellan Fabregas, Flamini och Hleb. Men det är det å andra sidan inget mittfält i något lag som kan. Adebayor har kommit igång på riktigt med sitt målgörande, och det verkar inte finnas någonting som hindrar van Persie och hans känsliga vänsterfot från att göra mål, bara han själv.

Det jag ser fram emot mest just nu är att Rosicky kommer tillbaka från sin långa skadeperiod och att Eduardo är redo för spel så fort som möjligt. Det ryktas om att han ska vara tillbaka lagom till jul, vilket såklart vore en fantastisk julklapp.

Övergången

Det känns som att någonting viktigt saknas när det har gått en helg utan att man har fått se en enda Premier Leaguematch. Istället har man fått genomlida ett VM-kval som från Sveriges sida var pinsamt dåligt. Lagerbäck är i desperat behov av några råd från Wenger.

Jag har länge tänkt att författa ett inlägg om Silvestres övergång från Manchester United till Arsenal, men jag har aldrig riktigt vetat vad jag ska skriva. Mikaël Silvestre är 31 år och fransman. Nationaliteten känns ju i princip självklar, Arsenal har ju inte direkt någon brist på fransmän i laget, men det förbryllande med denna övergång är hans ålder. 31. trettioett år. Ha då i åtanke att två av de nya värvningarna för denna säsong är födda på 90-talet. En teori är ju att ge laget lite mer rutin och erfarenhet, men jag har otroligt svårt att se vems plats Silvestre skulle ta i startelvan. Arsenal har redan en fantastisk backlinje. De spelare som ska känna sig hotade är Clichy, Touré och Gallas, eftersom att Silvestre kommer att agera antingen vänsterback eller mittback. Framtiden får utvisa hur detta kommer att arta sig, men min teori är att han kommer att ha en ganska säker roll som bänkvärmare, och hoppa in om någon skada på ordinarie spelare skulle vara aktuell. Men jag kan ha fel. Wenger kanske snappar upp Lagerbäcks taktik och sätter igång med en massiv värvning av gamlingar.

Emirates Stadium

Och så var snacket igång igen. Det var inte längesedan jag, min bror och min pappa satt på kortsidan på Emirates Stadium och såg Arsenal möta Aston Villa. Närmare bestämt den första mars. Nu är det som sagt dags igen, målet är att den tjugonionde oktober vara tillbaka på Emirates Stadium och se Arsenal ta sig an Tottenham.

När det var bestämt att vi skulle se Arsenal den första mars tidigare i år var lyckan total och jag trodde att det här var någonting jag skulle få uppleva endast en gång i mitt liv. Men nu vet jag säkert att det inte kommer att kännas så länge till. Att få se det fotbollslag man uppskattar mest två gånger under ett år på deras hemmaarena är ett privilegium. Och den här gången ska jag få uppleva det med den människa jag älskar mest i världen. Kanske kommer jag att gå under av lycka, det återstår att se.