Uppvaknandet

Tänk att det ska behövas en förlust mot Hull City på hemmaplan för att Arsenal ska förstå att det är dags att vakna upp. Ikväll körde de över Porto i Champions League med 4-0, och när de spelar som bäst så är de verkligen bäst. Det gäller bara att inte bli nonchalanta, en dödssynd i fotbollssammanhang. Att underskatta sin motståndare är det dummaste man kan göra.

Allt detta stod Arsenal för i matchen mot Hull City på Emirates Stadium. De gick ut på planen med stora vinster i ryggen och var nog alldeles för säkra på att de skulle vinna. Jag själv förväntade mig stordåd, total utklassning och målkalas, för jag är mycket väl medveten om vilken klass Arsenal håller när de spelar som bäst. I förlustmatchen mot Hull city trodde de att det enda de behövde göra var att tjonga boll hur som helst. Detta förde med sig att jag inte hade några förväntningar alls inför kvällens match mot Porto. Men nu vet jag att jag aldrig behöver tvivla. När de spelar på toppen av sin kapacitet finns det ingenting att oroa sig över, de har nästan bara sig själva att vara rädda för. Det är bara de matcher som inte har högsta prioritet som är oroväckande, de matcher som i slutändan visar sig vara avgörande.

Arsenal har nog fått sitt uppvaknande nu. I alla fall tillräckligt mycket för att det ska stå sig några omgångar till.