Slummer

När man ska sova ska man sova ordentligt. Man ska inte lägga sig i sängen, sluta sina ögon och säga till sig själv att man sannerligen bara ska blunda i tio minuter. Detta händer mig varje dag, och av någon konstig anledning tror jag att jag ska klara av att gå upp varje gång.

Jag måste dock få lov att tillstå att jag är väl förberedd. Jag ställer min alarmklocka på mobilen och lägger huvudet på den av mina kuddar som är mest obekväm. Jag anstränger mig verkligen när min alarmsignal (Lipstick med Buzzcocks) sätter igång på högsta volym, men i slutändan avfärdar jag det alltid som meningslöst och irriterande oljud, stänger av alarmet, vänder mig om och somnar om. När jag sedan vaknar med ett ryck några timmar senare, sätter jag mig på sängkanten och svär tyst för mig själv tills det känns bra igen.

Vad jag ville ha sagt med detta är att det inte är vidare angenämt att somna vid halv åtta på kvällen och vakna vid halv ett på natten när man vet att man måste gå upp klockan nio och verkligen, verkligen inte kan sova. Nu är det dags för nattmat.