Min blödighet har härmed nått oanade höjder.
Det räcker tydligen med att en kvinna från Kenya håller ett tacktal på Guldbaggegalan och säger, på sin bästa svenska, att alla människor är lika mycket värda för att jag ska knyta min hand och tyst för mig själv konstatera att det var det bästa jag någonsin hört någon säga, för att sedan känna en stickande känsla i ögonen och inse att tårarna är på väg. Jag vet inte riktigt vart detta ska sluta.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
4 kommentarer:
Jag med. Oh god. Jag har blivit så blödig att det nästan börjar bli genant. Man kan inte gråta till reklam! Man kan inte gråta till "Miss Secret Agent"! Det går inte!
Eller jo... det går tydligen. Jag är det levande beviset.
Jag har blivit precis likadan, och ja, det börjar bli genant. Går du med i min nystartade blödighetsklubb?
Jag går med, alla gånger! Det eskalerar. Jag kan behöva stöd i min blödighet.
Ja, precis, inte ska blödiga människor behöva vara ensamma!
Skicka en kommentar