Frustrationen

Jag tycker oftast att det är otroligt obefogat att klaga på domares beslut i fotbollsmatcher, men nu är jag upprörd på riktigt. Arsenal mötte idag Sunderland på Stadium of Light och jag vet inte hur jag bäst ska beskriva den matchen. En enda stor gröt. Ungefär. Sunderland hade nio man i eget straffområde så fort Arsenal hade ett anfall, vilket i sig är en otroligt smart taktik mot ett lag som Arsenal eftersom att det inte går att spela sönder dem.

Hur som haver. En linjedomare har en uppgift under en fotbollsmatch - att hålla koll på linjerna. Hur kommer det sig då att Arsenal kunde få ett bortdömt mål efter att bollen, enligt ena linjedomaren, redan hade passerat kortlinjen när så inte alls var fallet? Jag vet att det finns många tänkbara förklaringar. Domaren var skymd, domaren stod inte i linje och så vidare. Men, herregud, man ska alltid fria hellre än vad man fäller. Det är en regel.

Jag antar att detta känns extra hårt eftersom att Arsenal hade allt i matchen, förutom just mål. När de sedan lyckas med detta, på ett rätt och välförtjänt sätt, känns det bara fel att de inte fick målet.

Arsenal har inte råd att spela oavgjort mot ett lag som Sunderland. Och de har verkligen inte råd att förlora mot ett lag som Hull City. Skärpning. Det känns som att det är på sin plats att Wenger tänker över sin taktik. För det som är mest frustrerande av allt är att jag är mycket väl medveten om hur fantastiska Arsenal är när de spelar på toppen av sin kapacitet. Jag kan säga det hur många gånger som helst. Wenger är expert på att låta supertalangerna komma till sin rätt och ge dem den plats de behöver. Men nu måste det hända något. Detta inlägg går i bitterhetens tecken och jag hoppas att jag kommer att vara lugnare imorgon.