Bakslaget på Craven Cottage

För några timmar sedan såg jag, och säkert väldigt många andra, Arsenal förlora mot Fulham på Craven Cottage inför ca 25000 åskådare i omgång två av denna säsong av Premier League. Det tar emot att säga att Arsenals spel inte alls motsvarade deras kapacitet. Bollinnehavet var, som vanligt, totalt överlägset, men ett överlägset bollinnehav är tyvärr inte alltid synonymt med målgörande och inte heller en garanti för att det ska bli några mål gjorda överhuvudtaget.

Arsenal är kända för sitt positiva och offensiva spel, för sin otroliga känsla för effektivt passningsspel och förmågan att kunna spela sig ur alla situationer. Trots detta är det någonting väldigt viktigt som saknas. Målen. För att mål ska bli gjorda krävs det någon, eller några, utpräglade målskyttar. Det finns ingen i Arsenal som ser det som en självklarhet att ta tag i det uppenbara problem som detta medför. Avsluten blir lätt hafsiga och ofokuserade.

Det som behövs är en spelare som vågar ta detta ansvar, någon som vågar vara aningen mer egoistisk utan att glömma bort att det finns 10 medspelare på planen. Tills någon lär sig det här får vi Arsenalsupporters helt enkelt nöja oss med den alltid offsidespringande Adebayor, som då och då bländar oss med sina otroliga tekniska färdigheter och förmåga att göra mål.

Nu ska alla läsare få ta del av det enda mål som gjordes på Craven Cottage denna ödesdigra kväll. Gallas tappar markering på en hörna, vilket resulterar i detta skitmål.

Ikväll är det synd om min pojkvän också eftersom att Ipswich förlorade mot Wolverhampton med 0-2 hemma på Portman Road. Till och med Ipswichs manager Jim Magilton säger i efterhand att det var pinsamt dåligt. Det kanske blir bättre nu när Ivan Campo snart kommer in i startelvan.